Aki's Blog

Gosh, I was really happy seeing the answer to a physics question was 666 V, but ofcourse the answer to the book had to be 0.67 kV :(

I usually don’t fall for flattering, especially not when it’s about my music or my writing. But today I was encountered by my Swedish teacher who personally wanted to thank me for my excellent latest short story I had sent in. I was given the highest possible grade (MVG+), and was also told I would have been given the same grade if it were in the higher course of Swedish.

It’s nice to see my writing is really appreciated sometimes, to see the glow in one’s eyes that says the story could just as well have been in a high-class short story collection or part of a best-seller novel.

Thanks.

Upplysning (sida 135 – 157 i Alla Tiders Historia A)

1. Vilka idéer präglade upplysningstiden?
Att vetenskapen är otroligt viktig, och att det är en människas erfarenhet som spelar något roll och inte någonting medfött. Man menade att människans framtida möjligheter var oändliga. Tidigare hade man ansett att människans höjdpunkt var under antiken.

2. Vilka var Descartes filosofiska idéer?
Han i princip grundade modern filosofi och vetenskap, genom att skapa vad han kallade rötter till vetenskapens träd. Han kom bland annat fram till hur man kritiskt analyserar data, och betraktar allt man är osäker på som falskt. Han försökte bevisa Guds existens, och anser att han lyckades med sin fras “cogito ergo sum” (jag tänker, därmed är jag).

3. Vad menas med Tabula Rasa?
Tabula Rasa (blank tavla) innebär att alla människors föds tomma, och allt som avgör någons personlighet är dess omgivning under uppväxten. Mer eller mindre innebär tabula rasa att erfarenhet är allt som räknas i ens beteende.

4. Vem kom med den idén?
Tabula rasa brukar tillskrivas engelsmannen John Locke.

5. Vad menas med deism / ateism?
Deister tror att en gud skapat världen, och sedan lämnat den för att låta den klara sig själv. Ateism går ut på att det inte finns och aldrig har funnits en gud.

6. Vilka var de flesta filosofers inställning till kyrkan?
De flesta filosofer var (och är) emot kyrkan eftersom tron är väldigt ovetenskaplig och inte har några egentliga belägg.

7. Vad är empirism?
Empirismen menar att sann kunskap uppnås av användandet av sinnen och inte ren rationalism (att tro på vad som verkar stämma, i många fall av ren tro och inga vetenskapliga belägg).

8. Förklara tankarna om maktfördelningen som Montesquieu hade?
Han ansåg att ett rike styrs bäst om dess makt är fördelad på olika platser, och inte på en person eller en massa.

9. Vem var John Lilburne och vad bestod hans idéer av?
John Lilburne var en Engelsk handlare som blev arresterad efter att ha importerat ej licenserad litteratur till England. Vid sin rättegång bad han om att få fram vad de hävdade att han gjort på Engelska och inte Latin som då var språket för de flesta juridiska papper. När han vägrades detta slängdes han i fängelset, varpå han på sin nästa rättegång åter igen bad om dessa. Gång på gång vägrades han detta och blev misshandlad och slängd i fängelset. Hans begäran fick dock allt fler anhängare, som började kalla honom för “Freeborn John”. Det var detta som var början på vad som senare blev Amerikanarnas Fifth Amendment.

10. Vad var natursvärmeri?
Viljan att lämna den nya kulturen bakom sig och återgå till naturen.

11. Vad gjorde Voltaire som var viktigt?
Han ställde sig kritiskt mot kristendomen i en blandning mellan deism och ateism. Han trodde på en övre makt som skapat jorden, men inte på att den påverkar oss fortfarande och inte heller att människan någonsin skulle kunna förstå denna “gud”. Han tror dock att alla evangelier och nutida tro är totalt påhitt och självmotsägande.

12. Vad var meningen med encyklopedierna?
Encyklopediernas mening var att sprida upplysningens idéer.

13. Vad betyder det kategoriska imperativet?
“Agera endast så som du vill att det ska vara en universell lag”.

14. Vem kom med den idén?
Immanuel Kant.

15. Vart låg upplysningens centrum?
Storbrittanien och Frankrike.

16. Sverige hade en viktig naturvetare inom upplysningen, vem?
Carl von Linné.

17. Vad gjorde han?
Han arbetade med att namnge alla växter.

18. Vad kan man säga att upplysningsfilosofernas idéer utmynnade i?
Romantiken.

I’m doing a work on the Italian region of Emilia-Romagna for Italian class, and reading through a text I read:

“Venture out into the countryside on a Saturday night and you’re bound to hear the strains of a polka or mazurka, played on a local invention: the accordion.” 

Since when is the accordion Italian, and from the Emilia-Romangian country-side? According to Wikipedia it originates from Berlin, and a Google search on “emilia-romagna accordion” shows previous mentioned site at #1 and then a lot of websites talking about local Italian accordion players, etcetera. If anyone knows the reason of initaly.com lying so heavily (tourism? Oh please), comment this post or e-mail me.

Författat september – oktober 2008 av Anton Johansson (SpNv1c)Lärare: Linda Gustafsson

Fotnot: Då denna text är helt personlig ska allt skrivet – även det som syftas på som fakta – tas med en nypa salt. Detta är reflektioner över min personliga studieteknik, och jag beskriver hur det hjälper mig – inte alla.

Innehållsförteckning

§  Inledning: Reflektion över mitt skolastiska liv och vikten av en bra studieteknik

§  I. Grundläggande studieteknik

§  II. Instuderingsfrågor

§  III. Vikten av psykiska påfrestningar

§  IV. Lokalisering av studieplatsen och störningar utifrån

§  V. Planering av ett bra arbete

§  VI. Förknippandet av god hälsa och studier

§  VII. Grupparbete

§  Post scriptum: Mina framtidsplaner och dess påverkan på min studieteknik

Inledning: Reflektion över mitt skolastiska liv och vikten av en bra studieteknik

Jag har länge och ofta reflekterat över min personliga studieteknik och inlärningskapacitet, främst under högstadiet och koncentrerat under årskurs sju och åtta. Jag har i hela mitt skolliv ansett mig själv vara – ursäkta blygsamheten – intelligent, och över genomsnittet inom fält såsom logiskt tänkande och personlig mognad. Ändå har jag alltid haft mer eller mindre problem med skolan, ofta i perioder. Under lågstadiet var jag väldigt intresserad av allting nytt, speciellt engelska och matematik, men när jag bytte skola till fyran sjönk intresset, samtidigt som kompisar greppade mig. Mobbning upplevdes, och när jag blev bland de äldsta skolan blev jag, liksom många andra mobbade, en mobbare (jag skäms att erkänna det). Vi hade visserligen inte betyg i skolan, men jag visste att lärarna var bekymrade över min utveckling. Jag läste mycket, men kanske inte rätt litteratur. Mycket skräck och blod hjälpte att häva ut aggressioner, och än mer så i de mediokra, blodiga noveller utan egentlig handling som jag skrev själv. I och med att jag började sexan på en ny skola, IESL, som även var strängare än min förra, kunde jag mogna enklare, och med mer struktur kunde jag bli av med det barnsliga beteendet. Men en blandning av de onda tingen i mitt liv – relation, min fars drickande, känslan av att höra folk skrika ”bög” efter en i korridoren – byggde upp en depression jag sedan fick veta även var genetisk. När jag började skära mig, började klä mig i svart, när jag slutade prata och slutade bry mig så ökade depressionen, för att sedan till sist sjunka när jag äntligen fick grepp om mig själv. Men då var jag halvvägs in i nian, och hade redan fastställt många betyg grundade på idoti.                      Väldigt mycket, kanske mer än jag tror, av detta är på grund av dålig studieteknik. Nietszchtiska idéer om att tänka sig själv i centrum, att försöka tänka att bara man anstränger sig klarar man mycket mer än vad man själv och alla andra först tror, alla dessa idéer låter väldigt  bra men i praktiken hjälper det inte att enbart tro på sig själv. Inte utan handling. Och visst låter det fint att en man instängd på livstid, torterad tills han knappt kan stå varje dag i sin lilla kalla cell, visst låter det fint att han skulle orka genomföra en stor flyktplan enbart med kraften från hans stenhårda vilja att komma hem till sin älskade… men så fungerar det sällan i praktiken. Vi behöver inte enbart oss själva för att göra vad som helst, vi behöver mer. Vi behöver idéer, tankar och logiska uträkningar för vad som fungerar. Vi behöver tänka igenom, ”vad behöver jag”, och vi behöver rent fysiska material. Detta, främst de förstnämnda fyra, var någonting jag saknade i mitt liv innan skolan hjälpte mig få hjälp med mina skolastiska problem – en studievägledare.

I: Grundläggande studieteknik

Genom studievägledaren fick jag lära mig väldigt mycket jag numera använder dagligen, till exempel var det han som bokstavligt talat tvingade mig att börja använda ett anteckningsblock | en skoldagbok till att anteckna varenda läxa, speciell skoldag, prov etcetera, hur obetydlig den än kändes och hur mycket jag än var övertygad att jag mindes det utan hjälp i alla fall. Det var också han som fick mig att börja anteckna allt. På lektionerna numera har jag alltid ett öppet papper, och när läraren har genomgång antecknar jag (antingen genom stödord eller hela alltet ord för ord) precis allt som gås igenom, viktigt såsom oviktigt. En vanlig konfrontation gentemot antecknande elever är ofta ”men det där står ju i boken”. Detta är ett barnsligt och naivt argument. För det första är det betydligt bättre att anteckna allt som sägs och få med lärarens syn på saken, liksom detaljer. Även om det kanske står i boken också nämns alltid någonting nytt. Dessutom är det enklare att anteckna allt som om det inte står i boken, istället för att vid varje punkt kontrollera om det finns med där eller inte, och förlora värdefull anteckningstid. Och så det självklaraste, liksom det viktigaste: Du lär dig mer när du skriver än när du läser / lyssnar. Så är hursomhelst fallet för mig. Jag lär mig betydligt snabbare av att anteckna samtidigt som jag lyssnar eller läser, då jag inte bara tänker på annat samtidigt utan kan koncentrera mig fullständigt på tinget i fråga.

II: Instuderingsfrågor

En mer ovanlig sak jag lärde mig av min studievägledare var att arbeta igenom frågor inför prov många gånger. De saker jag nu nämnt (se punkt I) har varit otroligt grundläggande, och väldigt många tänker som jag angående dessa. Men jag har nog aldrig träffat någon som tänkt exakt som jag på det område jag nu ska ta upp, nämligen instudering av frågor till ett prov.                      När jag får instuderingsfrågor inför prov brukar jag börja med att gå igenom dem lite snabbt, pricka för dem jag märker att jag redan kan helt ordentligt och vet att jag inte behöver plugga på. Jag tar sedan de frågor jag verkligen inte kan, till exempel om jag aldrig  hört talas om vad frågan behandlar, eller om jag vet att jag har problem på området. Jag sätter mig då med dessa frågor, går igenom boken och anteckningar, söker efter svaren, tänker igenom, arbetar tills jag tycker att jag kan dem helt okej. Efter detta steg går jag åter igenom alla frågor, men nu mer utförligt. I det första steget läser jag igenom dem, skriver några stödord osv. Nu skriver jag precis som jag skulle skrivit på ett vanligt prov, allt inräknat, inklusive reflektioner, formellt språk, exakta namn med mera. Jag försöker då undvika att läsa i min bok eller i mina anteckningar, eller andra källor – allt för att simulera ett prov. Om jag får problem med en fråga, vilket ofta händer i det steget, använder jag mig självklart av källor. Efter att det simulerade provet är avklarat går jag igenom frågorna, en för en, och kontrollerar om jag haft rätt. Om det behövs skriver jag om svaren till frågor jag haft fel på, rättar dem.                      Jag går sedan igenom frågorna igen, nu lite snabbare och med stödord istället för hela texten, men jag ska ändå ha koll på allting i huvudet och veta vad jag istället skulle ha skrivit om det varit på allvar. Även om vissa frågor är otroligt lätta ser jag till att ändå svara någonting på alla frågor, för att se till att jag inte bara hoppar över de jag från början räknade som enkla, för att sedan sitta på provdagen och inse att de kanske var lite svårare än jag trodde.                      Väldigt många gör en avsevärd skillnad då de går igenom instuderingsfrågor. Jag skulle tro (baserat på vad jag sett och hört av klasskamrater) att det vanligaste sättet är att gå igenom frågorna som om det varit ett prov, men med boken och eventuella anteckningar framme, och ständigt i princip skriva av svaren från boken. När så de skrivit klart alla svaren, slappnar de av och lugnar sig inför provet, för de ”kan ju alla svaren”. DETTA FUNGERAR INTE!

III: Vikten av psykiska påfrestningar

I mitt studerande är vikten av psykiska påfrestningar enorm. Jag har vid det här laget lärt mig att skala bort stress när jag måste (det fungerar inte alltid men för det mesta att tänka ”jag kanske inte hinner bli klart, men det hjälper inte att stressa, jag gör så gott jag kan istället”), men det finns värre punkter. Om jag sovit dåligt, vilket är ett vanligt problem för mig, kan jag inte koncentrera mig. Likaså om jag känner mig förkyld eller febrig, eller har huvudvärk. Då jag personligen har återkommande depression kan det störa mitt studerande mycket, och när jag planerar ett arbete (se punkt V) måste jag ta i beaktning att jag kanske inte kan studera eller skriva alla dagar jag först tänkt. Jag måste planera in att det finns risk att jag tar bort en dag helt ur planeringen, och istället fördubblar dagen efter. Detta är självklart inte vanligt för mellan-Svensson, men i vissa fall måste sådant tas i beaktning. Psykiska påfrestningar är förmodligen den värsta faktorn att räkna in i mitt studerande, och det är den största anledningen till att jag inte alltid kan bestämma i förväg vilka dagar jag ska arbeta, utan tar det som det kommer. Detta är någonting jag kämpar för att släta ut eller förinta helt, i förberedelse för arbetslivet. Det går inte på samma sätt att säga till sin arbetsgivare att ”jag kan inte arbeta idag, jag känner mig deprimerad”.

IV: Lokalisering av studieplatsen och störningar utifrån

Allt inom ämnet studieteknik skiljer sig mellan personer, men denna punkt skiljer sig förmodligen mest. Jag är personligen ytterst tvärsliten på punkten, och det beror ofta på vilket ämne eller område jag ska studera. Vid friare arbeten såsom uppsatser inom svenska, engelska, historia, samhällskunskap etcetera (”diskussionsämnen” som handlar mycket om ren argumentation och logisk tankegång), har jag oftast ingenting emot att ha buller och ljud runt omkring mig. Jag bryr mig inte om huruvida folk pratar i bakgrunden, eller egentligen var jag är (just nu sitter jag på en busshållplats i Alvesta mitt emellan tre femtonåringar som bråkar om vem som ska låna vem cigaretter, och ett äldre par som ska med samma buss som jag till Växjö för att hämta en bil och sedan köra till sin son – allt detta plockar jag upp samtidigt som jag skriver en uppsats, utan störningar). När jag sitter hemma vid skrivbordet, vilket jag oftast gör när jag studerar i allmänhet, brukar jag ha låg musik på i bakgrunden, ofta instrumentalt, och ibland har jag även på någon film som jag småtittar men främst lyssnar på (i så fall måste det dock vara en film jag redan sett flera gånger, för att jag ska kunna handlingen i princip utantill och därmed slipper tänka mycket på det, men sådana finns det gott om). Jag dricker ofta samtidigt som jag arbetar, gärna kaffe, te eller energidryck såsom Powerking eller Burn.                      När jag arbetar med instuderingsfrågor till prov (se punkt II) arbetar jag liknande, men då spelar det större roll var jag är. Jag föredrar att sitta i skolan, helst med andra med samma uppgifter som jag kan diskutera med eller fråga, eller hemma vid mitt skrivbord. Jag kollar mer sällan på film samtidigt, då jag måste tänka igenom mina svar mer och svara mer formellt än i uppsatser, och musiken är nästan uteslutande instrumental (instrumentala versioner av ”vanliga” låtar, klassisk musik, neo-klassisk, piano- eller violinkonserter m.m.). När jag får en svårare fråga stänger jag ibland av musiken tillfälligt för att få komplett tystnad och kunna koncentrera mig. Ungefär likadant gäller när jag arbetar med matematik eller matematisk fysik, då jag måste tänka igenom alla tal utan att tappa tråden. Det händer ofta att jag inte har någon musik alls då, eller i alla fall väldigt neutral musik utan för stora svängningar.                      Min arbetsplats måste helst vara ljus; jag använder lysrörslampa för att kunna lysa upp hela mitt skrivbord nästan oavsett vad jag gör utöver uppsatser (vilka som jag sagt förut är mycket friare och där spelar det ingen större roll). Ljuset hjälper mig inte bara att se utan håller mig även vaken och fokuserad.

V: Planering av ett bra arbete

Studieplanering var någonting jag förut hade enorma problem med, men som jag nu behärskar relativt väl, borträknat anledningen jag nämnde i punkt III.                      Så fort som jag får veta om ett nytt prov, läxförhör, eller en ny inlämnsuppgift antecknar jag det genast i min kalender, som jag normalt sett kollar igenom flera gånger om dagen. Jag håller därmed väldigt bra koll på vad jag har att göra. Jag har väldigt svårt för att planera in speciella dagar jag ska arbeta (återigen: se punkt III), men kan ändå hålla rätt bra koll på hur pass bra tid jag har på mig med en uppgift, och hur mycket tid jag egentligen behöver. Inför prov då vi inte har någon lektionstid, eller då jag känner att jag behöver tid utöver denna (vilket händer i nio fall av tio), brukar jag försöka arbeta lite med frågor på fritiden, antingen på håltimmor eller hemma efter skolan, ungefär var eller varannan dag. Detta beror självklart även på hur pass mycket andra läxor, inlämningsuppgifter eller prov det är parallellt, och även på hur mycket tid jag behöver till att studera. Det är personligt huruvida man föredrar att arbeta enbart med en uppgift en hel kväll, och sen ägna nästa kväll helt åt en annan uppgift, eller om man vill blanda ut det och arbeta med lite av varje av kanske tre uppgifter på en kväll. Jag brukar föredra det sistnämnda, och tar ofta hem minst två ämnen varje dag. Det ger en trevlig diversitet vilket är bra, då jag ofta blir trött av att arbeta med en enda uppgift i flera timmar.                      Som jag nämnde i punkt IV anser jag uppsatser vara ytterst fria arbeten, och därför har jag sällan avancerade riktlinjer när jag skriver dem. Det enda brukar vara att börja skriva (antingen skriva själva rena texten eller bara anteckna dess grund, helt beroende på vad det är för slags uppsats) så snart som möjligt, oftast senast 2-3 dagar efter det att jag fått uppgiften. I detta fall fick jag uppgiften en torsdag och började en fredageftermiddag. Denna riktlinje är självklart för att se till att jag inte sitter med uppsatsen ofärdig kvällen innan. När jag väl börjat skriva har jag också ofta svårt att sluta.

VI: Förknippandet av god hälsa och studier

Den enda faktor som påverkat mina studier mer eller mindre allvarligt vad gäller min hälsa är mina sömnvanor. Jag har den sedan mellanstadiet haft sömnproblem och även då jag inte känner att jag behöver åtta timmars sömn har jag med åren fallit under fem timmar per natt, vilket är för lite, och det påverkar enkelt mitt liv både skolastiskt och socialt. Jag sover i regel mellan ungefär två eller tre och sju (cirka fem eller fyra timmar). Detta påverkar till den grad att jag ofta är trött på lektioner och har svårt att koncentrera mig, samt att det enkelt sänker mitt immunförsvar och jag har därmed väldigt lätt för att bli sjuk. Detta är någonting jag om jag fick välja själv skulle ändra, men jag har försökt länge och försöker fortfarande, men trots att jag går och lägger mig runt 22-23 somnar jag sällan eller aldrig före två.                      Den näst mest påverkande faktorn är förmodligen min motion. Jag motionerar inte mycket, men försöker hålla mig i någorlunda trim. Jag simmar minst en gång i veckan, och utöver det handlar det mest om enkel vardagsmotion, såsom att ta trapporna istället för hissen, och att cykla till skolan.                      När det gäller mat äter jag fullt normalt mycket, ibland för mycket. Någonting som enligt de flesta hälsoforskarna är onyttigt är obestämda måltider. Jag äter nästan aldrig frukost, någonting jag inte känner att jag behöver, och utöver skollunchen äter jag sällan samma tid flera dagar i rad. Jag brukar helt enkelt äta när jag blir hungrig, vilket kan vara allt mellan det att jag kommer hem från skolan och fram till mitt i natten. För det mesta är det dock någonstans mellan 19 och 22.

VII: Grupparbete

Jag har aldrig varit så bra på grupparbete som jag skulle ha önskat; jag är mer av en ensamvarg när det kommer till studier och arbete, och jag föredrar för det mesta att sitta själv. Den främsta anledning till detta är enkel: Jag kan arbeta i vilken takt jag vill, hur jag vill, och när jag vill. Och jag slipper påverkas av andras eventuella inkompetens, någonting som förstört mycket för mig tidigare i mitt liv.                      Ibland blir man dock tvungen att arbeta i grupp, och då är det bara att hoppas på att de andra i gruppen är lika fokuserade på resultatet, och anstränger sig lika mycket för arbetet. I grupper vill jag ofta bestämma mycket, och jag blir därmed enkelt ledaren. Jag tycker om att ha översikt över det alla skriver, så att ingenting blir fel. Jag gillar att bestämma, så att jag får bestämma vad allas speciella uppdrag skall vara, och även om jag är för gruppdemokrati är det enkelt att jag blir den som bestämmer allt och styr över alla – någonting jag ständigt kämpar för att jämna ut. Jag tror dock att detta även är en fördel, speciellt i arbetslivet. Det ligger förmodligen i blodet, och i min uppfostran, då min mor och morfar är verkställande direktörer i ett tveledarsystem för ett rikstäckande företag, och min far själv grundat sitt eget företag (som dock numera är nedlagt).

Post scriptum: Mina framtidsplaner och dess påverkan på min studieteknik

Mina framtidsplaner har ändrats gång på gång i många år, men jag har ständigt varit i alla fall till viss grad haft en dröm om att få leda vidare min familjs företag i nästa generation. Jag har detta i åtanke när jag koncentrerar ganska kraftigt på studierna, och tänker ofta igenom, ”har jag nytta av detta om tio år?”. Jag läser naturinriktad linje då det är djupare koncentrerat på matematik och naturkunskapsämnen, vilket jag skulle ha stor nytta av. Jag läser också italienska då företaget handlar mycket med Italien, och ska börja läsa mandarin i tvåan dels för att företaget handlar mycket med Kina men också för att det är ett väldigt stort språk som behövs allt mer när Kina öppnar upp sig internationellt.                      En annan framtidsplan är läraryrket, vilket också ligger i släkten, då min morfar har varit fysiklärare och min mor italienskalärare. Precis som de gjorde ser jag detta som något att göra ett tag, helt enkelt för att jag vill och för att lära mig mycket genom. Jag arbetar därför mycket med att öppna upp mig socialt och kunna prata inför folkmassor, samt att kunna använda ett formellt och effektivt språk.

Allt detta kan jag redigera och planera hur jag vill, allt tack vare min studieteknik – någonting jag varje dag behöver, och som gjort otroligt mycket för mig och för min utveckling.

U. Anton Johansson1 oktober 2008

Diverse frågor och svar angående naturkunskap. 

Förklara begreppet ekologi.Ekologi är den vetenskap som beskriver samspelet mellan levande organismer och dess miljöer, till exempel hur de påverkas av överlevnadsfaktorer såsom näringstillgång, ljus, syre, naturliga fiender med mera. Kort sagt kan man säga att ekologi är vetenskapen om hur naturen fungerar utan människans inblandning.

Förklara begreppet art.Djur och växter brukar delas in i arter, det vill säga efter sina genetiska besläktningar. Oerhört många mindre arter är även besläktade med varandra så att man kan se stora likheter mellan till exempel hund och varg, även om de inte är av samma art.

Ge exempel på ekosystem i din närmiljö.Ett exempel på ett ekosystem bara hundra meter från mitt hem är ett närbeläget träsk i början av en mindre skog, där människan i princip aldrig träder sin fot. Träsket kryllar av grodor, insekter, ödlor och växter, och det är ett tydligt kretslopp där man äter eller äts. Grodorna och ödlorna lever till exempel på insekterna som själva bland annat tar varandra, eller små kryp vid vattennivån. Allt går nedåt i ett kretslopp där de minsta är näst intill osynliga, ett kretslopp av vad som verkar som hundratals arter.

Fotosyntesen är en kemisk process. Hur går det till? Varför kan man kalla det ett kretslopp?Fotosyntes är när växter med hjälp av färgämnet klorofyll och solenergi omvandlar koldioxid, som tas upp ur luften, till socker och syre. Det som skapas används antingen till tillväxt för plantan, eller som lagring – anledningen till varför vissa växter smakar sött. Syret som släpps ut efter processen andas bland annat av djur och blir åter till koldioxid, som åter igen tas upp och görs om till syre. Att detta återvinns om och om igen är vad som gör fotosyntes till ett kretslopp.

Vilka är producenterna, konsumenterna och nedbrytarna i fotosyntesen?Växterna som byggs starkare av energin är producenterna, djuren som äter dem (och även de som i andra ledet äter de djuren) är konsumenterna. När dessa dött tar nedbrytarna hand om resterna. De omvandlas då till koldioxid, vatten och växtnäringsämnen. Nedbrytarna är exempelvis bakterier, insektslarver, svampar, gråsuggor, spindlar och daggmaskar.

Förklara begreppet kolets kretslopp. Vad heter det med ett annat ord?Allt känt levande består bland annat av kol, som tas upp av växter i fotosyntesen i form av koldioxid, som då omvandlas till kolhydrater och syre. Koldioxid återförs igen genom bland annat djurens utandning, och när nedbrytarna tar hand om rester från döda. Sedan industrialismen har människan påverkar utsläppen av koldioxid grovt då förbränningen av organiska ämnen (i detta fall exempelvis kol, petroleum och naturgas) släpper ut enorma mängder koldioxid.

Eftersom allt är ett så kallat kretslopp så borde det ju vara okej att förbränna fossila bränslen. Är det det? I annat fall varför inte?Det är inte okej. Då jorden som sagt är ett kretslopp är det omöjligt att förinta någonting. Allt som ”förbrukas” återkommer, ingenting försvinner komplett. När människan gräver upp till exempel naturgas och förbränner det bildas koldioxid som aldrig kommer försvinna. Självklart fanns det även innan, men då djupt nere i jorden och hade ingen möjlighet att skada miljön. Se det som att släppa ut ett oövervinnerligt monster från dess igenstängda håla.

Beskriv hur en näringsväv fungerar.En näringsväv är i princip en näringskedja, vem som äter vem i en lång kedja med producenterna längst ned och toppkonsumenterna högst upp. En näringsväv visar hur olika gifter och näringsämnen sprids i djurriket genom att visa vem som hade det först och hur det spreds genom att djuret åts av ett annat.

Vad menas med att ett ämne är ett miljögift?Miljögifter är ämnen som inte passar in i ekosystemet och förstör för växter eller organismer när de sprids. Miljögifter är ofta väldigt stabila, vilket innebär att det tar lång tid för dem att brytas isär. Miljögifter kan vara antingen organiska (uppbyggda av kol) eller oorganiska, och kan antingen vara naturliga eller konstgjorda, skapta av människan.

Hur påverkas toppkonsumenterna i en näringsväv när det är miljögifter inblandat?Även om bara ett djur i en näringsväv åtar sig ett miljögift, påverkas enkelt många andra i näringsväven. Exempel: Om djuret – i detta fall kan vi ta exemplet en insekt – blir uppäten av en fisk överförs giftet till denne. När fisken i sin tur äts av en större fisk, som kanske är toppkonsumenten i kedjan, överförs miljögiftet dit.

Vilken betydelse har fjällämlarna i den svenska naturen?Fjällämlar är ett bra exempel på ett bytesdjur som rovdjur är ytterst beroende av. Om det finns väldigt få fjällämlar skulle färre rovdjur få mat och de skulle inte kunna föröka sig lika mycket. Med andra ord sjunker antalet rovdjur med antalet fjällämlar, och likaså ökar de tillsammans med. Vår naturs mångfald är med andra ord ytterst beroende av fjällämlar.

Vilka faktorer avgör antalet individer i ett ekosystem?Mängd föda (växter, bytesdjur, vatten med mera), organiska fiender (rovdjur), miljögifter, klimat (om det är en ovanligt kall vinter exempelvis). Människan kan också vara en viktig faktor – om det är jaktsäsong, om människan söker nya boplatser och måste undanröja skog för detta, etcetera.

 One of the main characters in Nick Hornby’s novel About a Boy and the eponymous film based upon it is Fiona. Fiona is Marcus’ forty-year-old mother, who tries to raise Marcus as a perfect person into a falling world on her own, ever since she divorced Marcus’ father several years ago. Until the very end of the story, Fiona is incapable of seeing her own wrongs, and thus, she raises her son as a boy who seemingly is every parent’s dream, but also is unfamiliar with social norms in areas such as clothing, music and speech, and all this results in that he’s being bullied at school. Even when she finally hears about the social slaughter he experiences every day, she’s still of the opinion that everything that matters is that he is himself, and that he shouldn’t care about them and what they think. This whole side story about Fiona slowly understanding how the world works, and the difference between theoretical and practical ideologies, has an obvious moral: Ofcourse you should always be yourself, but you should also adjust after the world; if everyone goes as they want, nothing will work. Another moral of the story can simply be that you can’t always save everyone; sometimes you just have to help yourself and try not to think of the others. Fiona’s life was already a mass of grief and sorrow because of herself, so when she tried to help Marcus as well, it all fell apart for both of them. Her suicide attempt was ofcourse the biggest break-through, leading Marcus to worry much more about her for a long period of time, leading the two of them into an evil circle where neither could help themselves simply because they cared too much about the other.
Even though she in the beginning of the novel sees herself as the perfect mother as she doesn’t raise her son to be a sheep, she realises more and more throughout the story that she’s wrong, and that she has been too ignorant to understand that everything she does isn’t always right. Towards the end of the end of the film, for example, she has totally change her mind about forcing Marcus to be a vegetarian, even suggesting that they should go eat at McDonald’s. To simplify, I can explain how she sees herself in three states: in the first half of the book, she sees herself as a perfect parent doing nothing wrong in raising Marcus. When she at last realise that everything after all isn’t perfect, she sees herself as an awful human being. When she’s gotten over the shock, she instead focuses on trying to better herself, and again she sees herself as a good mother, which she is, in the very end.
                      It is hard to tell how other characters see Fiona, as this varies a lot. Marcus obviously cares very much about her, but love can also turn into temporary hate, as for example when he lost respect for her after her suicide attempt. He cares for her and tries to help her, but when he realises he can’t help her, he instead ignores the problem, going home to Will instead of coming home to face the problem. Will finds himself annoyed by her and how ignorant she is towards the norms that destroy Marcus, and how she simply won’t listen to him when he tries to help Marcus.
                      Even though Fiona is one of the less important main characters, she is the obvious connection between Marcus and Will, as well as what sets the entire story of with her attempted suicide, as it makes Marcus start going to Will’s house after school, instead of home, where he would be forced to face her depression. Her suicide attempt was ofcourse not a good thing, yet it was what started the entire story, changing her, Will’s and Marcus’ lives forever.
                      To me, About a Boy is a happy ending-story, in which I mean it seems like everything goes fine in the end, and thus, I don’t think that much could happen to change this. I would believe her life continues without a sign of her depression again, and that she soon finds a boyfriend to live with her and Marcus, and well… live happily ever after.

Merely for the thrill, not to really steal anything, I was breaking into an old classmate’s home one night. On the first night, I was just going to prepare through taking out his dog and checking how the house was built. As I was inside (for some reason I was biking), I got lost, and trying to find the exit I got to the back door. I opened and biked out, but on the way I met another old classmate who was to visit my victim, and he saw me. I biked liked hell, finally coming home, fully aware that he had seen me biking out of his house.

I dreamt I finally told Renalta (a classmate when I studied in Rimini this summer) how ugly her bag was. She started crying and ran out of the classroom, but I felt strangely relieved. God, it’s ugly.

Two days has passed since I got back to Linköping, Sweden after four weeks in Rimini, Italy. I can’t stand a two and a half months holiday from school (June – August), so I just had to get away and get some studying. Sure, four hours of school a day, and only studying Italian, is no hard work, but at least I don’t feel like I’m wasting my time.

Yesterday, today and tomorrow, hopefully something this weekend as well, I’m working at my family’s company SVEA for a pay of 50 kronor (~€ 5) per hour, so again, I’m not wasting my time. It’s nice to be back after a month without an Internet connection, though.